Tycker synd om människor.
Blir så lätt blödig när jag ser en handikappad människa, en ensam gammal människa, eller någon annan stackare som man bara vet inte har det så lätt.
Jag tänker att det är synd om dom för deras liv inte är så som mitt. Eller en annan "vanlig" människa.
Jag vill att dom ska kunna ha ett bra liv.
Fast det är ju inte så lätt när man inte kan gå, eller tala för sig eller inte flörta eller ens bli sedd.
Jag är så glad att jag inte blev mobbad i skolan, eller att jag blivit förlamad eller gammal.
Jobbigt att få en klump i magen bara av att se sig själv i spegeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar