Rest in peas. ärtor.

Nu kan jag äntligen skriva något, efter flera dagars gråt. Min favvo, min ungdomskärlek, min dröm, mitt frikort Ryan Dunn är död.
Okej, jag har inte gråtit, men åtminstone känt mig lite ledsen. Fy fasen.
Ni som var med på bilddagboks-tiden vet ju att jag länge gillat den där grabben.
Nu var han ju lite dum som körde skitfort in i ett träd och dog. Men han var förbannat snygg.


Men vilken tur att jag har världens bästa PV i livet! Sebbe, du är min superfavvo och dröm och allt!
Även fast du blev glad när Ryan dog, för du inte ville att jag skulle få ta ut mitt frikort. Och att du ville att Bosse Rappne skulle sätta i halsen och dö, när han var med i Klockan åtta hos stjärnorna, bara för jag inte skulle kunna frikorta honom.
Du är bra gullig!

Men vila i frid, bästa Jackasskille, see ya in heaven!
7th heaven... Wheen I see their happy faces, smiiling back aat mee! 7th heaven...